Flyttar min blogg

Jag har just tagit beslutet. Att flytta min blogg. Och bara blogga på ett ställe. Eller två. Kanske tre ;) .

Men den här bloggen kommer jag att avsluta för tillfället. Följ mig i stället på min blogg som MåBras personliga tränare. Där kommer jag att blogga mycket mer regelbundet, 6-7 inlägg i veckan.

När det gäller forskning, vetenskap och liknande kring träning så skriver jag på Woxbys sida. Där ser vi till träning, filosofi kring träning och har ett vetenskapligt perspektiv.

I samband med min kommande Åre Extreme satsning inför 2013 så kommer jag även i år att skapa en blogg bara för detta. Den kommer att ligga på are2013.se

Så följ mig på mina andra ställen! Tjingling så länge!

Publicerat i Tankar om stort och smått | Lämna en kommentar

Komma bort från ”Conversesjuka”

Jag har fått många kommentarer på det här med skoinlägg och den så kallade Conversesjukan.

Ett är att man visst kan få problem av att ta bort dämpning och inläggningssulor i löparskorna. Absolut. Det säger jag inget om. Men att ha dämpning och inlägg är dock inget som vi människor är byggda för från början. I så fall skulle vi ha inlägg i foten från börjannär vi föds. Och mer dämpning på olika ställen.

Har man däremot gått i skor under många år och dessutom kanske har haft inlägg i sina skor – både vardagsskor och träningsskor – och så en dag plockar bort inläggen och byter till mindre dämpade skor med en lägre häldel så är det klart att man kan få problem. Det funkar vanligen inte så bra att byta från det ena till det andra på en dag. Eller en vecka. Eller ens en månad.

Starta i stället med skor med lite mindre stöd och dämpning. Och träna kroppen under tiden! Samt ändra löpstil från att vara hällöpare som landar med foten framför kroppen till en mer anpassad löpstil. När det känns bra gör du nästa förändring.
Hur många dagar har det inte tagit att bli den du är idag? Låt det därför även ta tid att förändra.

Jag har en del träningskunder som fått ont när de ändrat löpstil och bytt skor till mindre dämpade, neutrala och med lågt hälparti (relativt framdelen av skon).Det intressanta med några av dessa är att de har kvar alla sina inlägg i alla andra skor när de promenerar. Liksom ofta har Birkenstock eller andra uppbyggda skor hemma.

Det innebär att fötterna aldrig tränas naturligt utan alltid har stöd och passivt lyfts upp. Men den gången de ska belasta kroppen och fötterna (med flera gånger sin egen kroppsvikt), då kastar man inläggen, byter skor och ändrar steg. Det tillfället om någonsin som man kanske skulle behöva lite mer styrning av foten.

Gör i stället tvärt om! Ta bort alla inlägg i alla andra skor först. Och gå i strumporna hemma. Träna upp fötterna och höfterna + bålen under tiden och gå stegvis mot skor som är mer neutrala.

 

 

Publicerat i Hälsa, Motion och rörelse | Lämna en kommentar

Converse-sjukan borde heta skoinlägg-sjukan

Ja, då finns det ännu en diagnos: Converse-sjukan. Tydligen är det något som läkare använder och  jag har sett den flera gånger i media den senaste veckan. Vad den innebär? Att den som går i Converseskor och liknande får belastningsskador och smärta.

www.converse.se

Grunden till detta är att Converseskorna inte har någon dämpning i sulan och inte styr foten i ”rätt” riktning. Det gör att fotens egna muskler måste arbeta mer. Och det kan alltså enligt läkare leda till belastningsproblem, smärta och ev skador.

Platta sulor. Mindre dämpning. Mer belastning. Ja, men det är ju lysande! Det är ju precis så det ska vara! Vi är ju faktiskt byggda för att gå barfota. För att fotens egna muskler SKA jobba och stabilisera och styra foten. Och att ta upp stötar som uppkommer från underlaget. Problemet är inte Converseskorna. Problemet är alla andra skor, som är dämpade och uppbyggda och som tar över fotens funktioner. Och så är det största problemet vår inaktiva livsstil. Att vi inte använder fötterna alls som vi ska.

Om man har gått i uppbyggda skor i 20-40 år och är allmänt inaktiv så förslappas fotens muskler och inre kontroll. Och det har skett gradvis under många år. Att då kasta bort skorna och hela tiden börja gå i platta Converse eller flipflops kan så klart ge besvär. Här är stegvis tillvänjning att föredra. Börja stegvis gå i plattare skor. Och träna musklerna – på rätt sätt – under tiden. Muskler i fötter, ben, höfter och mage/rygg. Då kan du bygga upp en aktiv kontroll så du håller för det som du är skapt för: att gå barfota eller i plattare sulor.

För barn och unga är de platta skorna perfekta. Börja med dem direkt, innan fotens muskler hinner förslappas. Och innan de unga blir stillasittande. Det är perfekt. Då får man inga problem från början och behåller fotens funktioner.

Så problemet är inte Converse tycker jag. Utan alla andra skor, i kombination med för lite fotträning och naturlig belastning. Jag tycker vi kan kalla vårt traditionella sätt för ”skoinlägg-sjukan” i stället. Det är närmare sanningen.

Publicerat i Hälsa, Tankar om stort och smått | 4 kommentarer

Jag väljer bort Grönt vatten

Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna brukar man ju säga. Och det stämmer rätt bra tycker jag, även när det gäller alla ”hälsosamma” och nyttiga produkter som dyker upp på marknaden.

Nu sist såg jag på ett café en ny dryck: Grönt vatten. Fin flaska, ser fräsch ut. Jag blev nyfiken och läste vidare på den som heter ”Ren” – det finns flera olika i den här serien.
Den ska rena kroppen med hjälp av björksav, liksom maskrosrot, rysk rot och andra aromatiska örter.

Bra nog. Säger jag inget om. Men sen är drycken sötad med fruktos. 3,5 gram per 100 gram dryck. Det gör att drycken smakar sött. Så klart så den är mer ”god”. Men varför fruktos? Fruktos är ju ett gissel!
Läs mina andra inlägg här om fruktos, och se den suveränt bra filmen på youtube.

Jag väljer bort Grönt vatten just på grund av fruktoset. Hitta ett annat sätt att söta drycken om den behöver sötma. Dessutom får man tänka på sin tandhälsa!

 

Publicerat i Hälsa, Mat och matvanor | 1 kommentar

Nya träningen 1 min x 3! För vem…?

Alla verkar just nu prata om den ”nya” träningen. Att det räcker med 20 sek x 3 per tillfälle, det vill säga 1 minut per gång. Och så 3 gånger i veckan. Så på en månad blir det 12 minuter. ”Det här räcker!” basunerar tidningsrubrikerna ut. Men hur är det egentligen? Vad är det som 1 min x 3 räcker till?

Träningen som man studerat är riktigt högintensiv träning (alltså så hårt du kan) under 20 sek. Vila kort och upprepa ytterligare 2 omgångar. Totalt 60 sek. Det man har sett är att man kan få fina resultat på blodsockerhalterna, och därmed minska risken för diabetes typ 2. Dessutom kan man få effekt på syreupptagningsförmågan, förutsatt att man har de rätta generna så man kan ta upp träningen överhuvudtaget.

Högintensiv träning aktiverar en stor del av musklerna som arbetar, både långsamma och snabba muskelfibrer. Detta till skillnad från en joggingtur där man kanske bara utnyttjar 40% av muskelmassan.  Så att öka takten är bra!

Sen gör media det här till att bli den nya trenden. Att 3 minuter i veckan räcker. Och det stämmer ju. Till det som forskarna sett. Alltså positiv påverkan på blodsockerhalterna och påverkan på syreupptagningsförmågan.

Däremot har forskarna inte tittat på fettnivåerna i blodet. Och för det räcker med all säkerhet inte 20 sek x 3 eftersom det under sådana här korta intensiva träningsperioder förbrukas socker. Nästan inget fett alls. Det är tåv helt olika energisystem som arbetar. Det är därför man får fina effekter på blodsockret.

För att få bra påverkan på fettomsättningen är en promenad på minst 90 minuter mycket bra.

Sen kan man ju fundera på vad som händer med den totala energiförbrukningen under 1 minuts träning. Den är inte hög. Så det går inte att ersätta en 40 minuter löppass med 1 min snabbträning – inte när det gäller mängden kalorier som förbränns under aktiviteten. Det blir alltså svårare att tappa vikt, liksom att behålla vikten.

Sen kan man ju fråga sig vem den här typen av träning passar. Knappast en soffpotatis eller nybörjare. Då kan risken att skada sig bli rätt stor. Musklerna stärks snabbare än senorna och bindväven, vilket kan leda till överbelastning och smärta. Dessutom är träningen relativt belastande för våra system i kroppen vilket kräver en frisk person.

För den som tränar inför Marathon eller andra längre pass räcker det så klart inte heller med korta 20 sekunders intervaller. De snabba korta intervallerna tränar de snabba energisystemen. För att få bra uthållighet gäller det att maximera dessa energisystem i kroppen. Och då krävs det längre träningspass också.

Jag ser den här forskningen som bra. Den visar att det är bra att öka tempot vid träningen. Att emellanåt köra med tuffa intervaller för att aktivera större del av muskelmassan. Men forsätt samtidigt med annan motion som pågår under längre tidsperioder. Rör dig så mycket du kan i vardagen, samtidigt som du tränar annat. OCH våga öka tempot.

Vill du ser mer om denna forskning så kan du titta på svtplay.se på Vetenskapens Värld. Väl värt att se!

Publicerat i Motion och rörelse | Lämna en kommentar

…det kan ju inte kallas för träning…

Två veckors träningsförbud är nu avklarade. Och jag har lyckats hålla mig från träning. Visst har jag varit ute och lufsat några gånger. Men en ”lufs-runda” kan väl inte kallas träning eftersom jag har haft ett tempo där jag inte har behövt öppna munnen för att andas. Jag har bara kört med näsandning.

Det knepigare har varit att cykla långsamt. Min strategi har varit att ta rygg på någon  i kostym och finskor eller någon som håller ett lugnt tempo på en rostig cykel. En gång hängde jag på en man där knäna gick inåt och fötterna utåt vid varje tramptag, bakdäcket vobblade betänkligt under tiden som cykeln högvilt protesterade med höga gnissel. Men det var en bra takt. För mig. Just nu. Eftersom jag är så ruskigt dålig (eller mindre bra) på att cykla långsamt. Jag hann med en helanalys kring hans troliga problem i kroppen och hur de skulle kunna åtgärdas – bara jag hade testat honom specifikt för att verifiera mina misstankar. Men han stannade aldrig :D .

Och att lyfta några vikter någon gång ibland kan inte heller räknas som träning. Det har ju inte varit något max utan bara lätt. Bara för att hålla igång.

Men hua vad det känns jobbigt! Längtar till att få röra på mig ordentligt igen. Ser löpare på väg till och från jobbet överallt. Ser träning, cyklister, anläggningar, crossfit och annat precis överallt. Och min kropp känns som en hudpåse fylld med filmjölk. Jag VET att det mest är en känsla och att en stor del är att musklerna just nu inte är fyllda med vätska. Men ändå. Bara känslan av inaktivitet och o-träning är inte skön.

Nu hoppas jag att jag kan starta lite långsamt och ”klokt” igen. Så att jag om en vecka kan springa lite mer vanligt igen och lyfta lite vikter som jag brukar. Ser så fram emot det!

 

Publicerat i Hälsa, Motion och rörelse | Lämna en kommentar

Räkna kostnaden som vinst i stället!

I går läste jag i Metro om det ”eviga” projektet Nya Slussen här i Stockholm. Slussen ska ju byggas om och det har funnits och finns många olika alternativ och tankar om detta.

I Metro diskuterades bussarnas placering. Ett förslag är tydligen att bussarna ska placeras uppe vid Katarinaberget – vid garaget – och inte nere vid ”kajen” som nu. En person intervjuades och kom fram till att samhället skulle förlora en massa tid i och med ett sådant förslag för varje person måste gå 10 minuter för att komma mellan tunnelbana och buss. Och tio minuter två gånger om dagen multiplicerat med alla arbetsdagar under ett år blir många timmar.

Men tänk tvärt om i stället! Tänk hur mycket fin vardagsmotion man erbjuder de som åker kommunalt i stället. 20 minuter om dagen, uppdelat på två tillfällen. Tänk på alla sköna minuter och timmar under ett helt år. Som man får ”på köpet”.

Varför se den korta gå-sträckan som något negativt – som en kostnad för samhället? Det är ju en vinst! Tänk vilka vinster promenaderna gör för människorna och för hela samhället. Vi vet ju att stillasittande är livsfarligt och ökar risken för flera välfärdssjukdomar.

Kanske kan man minska risken för regn på något sätt genom att sätta tak eller göra gångar/korridorer? Och så klart ska det finnas hissar för de som behöver det. Men vad är problemet för friska personer som kan gå? Att få gå en kort sträcka varje dag?

Publicerat i Hälsa | Lämna en kommentar

Bajsdonator – ett nytt ”yrke”?

Om man blir frisk är kanske alla sätt är bra. Men tanken på att föra in någon annans avföring 1,5 meter in i sin egen tjocktarm känns ju lätt motbjudande.

Men finska forskare har upptäckt att om man för in avföring från en person med frisk mage, till en som har problem med mage/tarmar så kan den sjuka botas. Med annans bajs! Jag undrar i mitt stilla sinne hur man kom på tanken. Och vem som först fick testa…

Med några tiotal milliliter avföring följer hos friska personer några miljarder goda tarmbakterier. Och när de här snälla bakterierna hamnar i tarmen hos personer som har haft långvariga och svårbehandlade bakterieinfektioner så tar de friska bakterierna över tarmen och personen blir frisk.

Ett nytt område öppnar sig för den som är frisk och vill tjäna pengar: bajsdonator! Fast jag vet inte om man ännu får några pengar. Eller om det bara är i Finland man kör med den här behandlingen.
Men visst är det smart: behandla tarmen med kroppsegna goda bakterier. Ja, eller i alla fall kroppsegna från någon annans kropp. Men inga framställda i någon fabrik.

Källa: Illustrerad Vetenskap

Publicerat i Hälsa, Tankar om stort och smått | Lämna en kommentar

Var går gränsen för motion?

Just nu får jag inte motionera på 2-3 veckor pga en smärre ”operation”. Så vad är det jag inte får göra? Var går gränsen för motion?

Jag får promenera och cykla fram och tillbaka som transport. Det sa läkaren. Men när går cyklingen till min mottagning över i motion? Det är cirka 10 km enkel riktning och jag har RIKTIGT svårt för det här med att cykla långsamt. Det är inte det att jag tävlar med andra. Det är bara så ruskigt skönt att känna hur musklerna jobbar, att benen känns starka i uppförsbacken, andningen blir tyngre, mjölksyran början komma, hjärtat slår på taktfast och hårt. Så härlig känsla i kroppen. Då känner jag verkligen att jag lever! Jag njuter!

Så är det motion om jag cyklar en mil och kommer fram svettig och andfådd? Eller är det transport? Var går gränsen för motion? Jag vet så klart att jag inte ska springa i Hammarbybacken men annars? Om jag styrketränar här hemma, när går gränsen för att jag motionerar, jämfört med att jag bara muskeltränar lätt?

Jag pratade med en klient/patient om detta idag. Han har i år genomfört en Ironman. Med diskbråck. Smart? Njeee. Och nu får han ”betala” för det. För honom är det mer utmaning att utföra alla små korrektiva övningar som han får av mig för att trigga igång de djupa skyddande ryggmusklerna – än det är att sticka ut på ett tungt cykelpass på 6 timmar.

Han loggar just nu in all sin korrektiv träning som träning. Och då startar också diskussionen med kompisarna: när är det motion/träning? Ska man byta om för att det ska räknas som motion?

Så klart finns det inget svar, utan det beror på. Men det är intressant att fundera över vilken tanke man har själv. Jag har ärligt talat svårt att avgöra vad jag själv kan göra eller inte. Så jag tänker det som att jag rekommenderar en av mina klienter/patienter. Vad hade jag sagt till dem?

Själv behöver jag bromsas – liksom min Ironman-patient. Medan andra behöver hejas på för att komma igång och våga ta i. Nivån för motion är varierar verkligen beroende på hur tränad man är.

Så jag tar det lugnt, som jag ska. Då kommer träningen snart igång igen. Och jag läääängtar redan (efter 3 dagars vila) efter att känna mig så där utmattat trött i hela kroppen efter ett rejält backpass kombinerat med cykling. Eller långpass löpning. Mmmmm, något härligt att se fram emot!

Publicerat i Tankar om stort och smått | Lämna en kommentar

Ta upp näringen bättre med rörelse

Rör på dig efter en måltid så tar musklerna lättare upp näringen! Det behöver inte vara någon hård träning (vilket man så klart inte fixar så nära en måltid) utan en promenad eller lättare cykeltur är en lagom nivå.En halvtimme efter måltiden är det dags för rörelse. Och cirka en halvtimme bör du hålla igång.

Den lättare motionen ökar blodcirkuationen till musklerna vilket gör att näringen från maten lättare hamnar i musklerna. Man säger att verkningsgraden av kosten blir högre.

Det här är speciellt viktigt för dig om du motionerar regelbundet liksom om du planerar att ställa upp i ett lopp. Gör det här även de dagar du har en vilodag.

Du kan läsa mer om detta i artikeln om ”Så toppar du formen” på www.marathon.se

 

Publicerat i Mat och matvanor, Motion och rörelse | Lämna en kommentar